Nya utmaningar
Efter att sotaren varit här igår tänkte jag mej till skogen och hugga. Tog glatt min 4-hjuling och åkte iväg. Solen strålade och det var en sådan där underbart skön eftermiddag. Men säg det roliga som varar. Hade knappt börjat hugga förrän sågen och jag inte var överens längre. Den stannade och vägrade att starta igen. Efter fem minuters dragande i startsnöret gav jag upp och erkände mej besegrad. Bara att ta 4-hjulingen och åka hem. Trött på allt och bestämde att inte göra något mer för dagen.
Fixat motorsågen nu och allt är bra igen.
Måste betala lite räkningar idag. Inte jättekul men ett måste.
Var till affären och handlade lite innan jag åkte hem till Ängland. Det är konstigt vad lätt det är att få vissa människor upprörda bara jag säger några få ord. Jag kan väl i och för sig vara lite provocerande ibland. Fast det är ju kul när jag vet resultatet innan jag ställt det provocerande påståendet. Träffade en person i affären som jag vet är mycket vargvänlig. Då kändes det kul att säga att nu har vi ju så många vargar att nu måste vi bara få börja jaga dem. Annars är risken att det blir alldeles för många och vi kommer inte att hinna med att reglera stammen. Det uttalandet jag gjorde föll inte i god jord, men det var ju inte meningen heller. Fast innerst inne är jag ingen varghatare. Vargarna har väl sitt berättigande de också men de får inte bli för många. Sen tycker jag att jag måste få ha rätten att försvara mina tamdjur och som hundägare min hund oavsett det är en sällskaps, eller jakthund. Beslut om jakt eller inte jakt på varg tycker jag också ska beslutas på regional nivå, exempelvis länsstyrelsen. Inte av människorna som bor i Stockholm eller på andra platser långt ifrån vargens utbredningsområde. Det blir onödigt stora motsättningar då.
På en bussresa förra året träffade jag en man från Stockholm som var mycket vargvänlig. Vi kom i samspråk under en kaffepaus och han hävdade bestämt att vargen var en angelägenhet för hela Sverige och inte bara oss värmlänningar. Vi skulle inte avgöra vargens vara eller inte vara. Det skulle de folkvalda i Stockholm göra. De hade ett annat perspektiv än vi som bodde i Värmland.
Det roliga med detta samtal var att vi berörde en massa andra saker också. Stockholmaren ondgjorde sig över biltullarna som ju orsakade onödiga kostnader och ställde till med extra besvär när pengarna skulle betalas in. Han tyckte att Stockholmarna själva skulle få bestämma huruvida det skulle vara biltullar eller inte. Folk som inte bodde där skulle ju inte bestämma tyckte han. Men miljön då försökte jag, rör inte den hela landet eller har ni egen luft i Stockholm.
Sen sa jag varför ska ni i Stockholm bestämma om era biltullar OCH våra vargar. Är det inte bättre att ni tar tullarna så tar vi vargarna.
Helt plötsligt var han tvungen att springa iväg på toa och sen var det samtalet avslutat. Kanske blev det för känsligt. Kul var det i alla fall.
I går kväll var jag med Camilla till Jessica på god mat och gott vin. Det var mycket gott och trevligt. Hoppas att våra onsdagsträffar kan fortsätta. Det har blivit en mysig tradition. Tack Jessica
Dessa två tjejer är de goaste jag känner. Fick goda kakor också, bakade av Jessicas mormor.
Suttit vid datorn alldeles för länge nu. Blir ju inget riktigt arbete gjort.
Jag ska till skogen lite till och sen har jag tänkt hälsa på min pappa en stund i eftermiddag. Han är sjuk och blir nog glad för en påhälsning. Så får jag ju kaffe också, med hembakade kakor. Det är smaskens.
Ha det fint. Hej hej
